Come armageddon, come

I väntan på utebliven domedag kan man roa sig med att summera det gånga året:

I Dubai fick jag lära mig vad lyx är. Under en ökensafari där vi delade jeep med en amerikansk familj tyckte de att vi var modiga och spännande som hade tagit metron för att ta oss runt i staden. De hade hyrt en båt över ena dagen och skulle ta helikopter nästa. Och så hade de köpt diamantörhängen till sina 5-6åriga döttrar. Men är man corporate executive så är man.

Flera av mina närmsta vänner har blivit föräldrar, det har varit spännande att se hur naturligt ansvaret axlats, det fyller mig med hopp om att själv klara det en vacker dag, vi får se vad framtiden bär i sitt sköte.

Årets kulturhändelse var tveklöst Nasums metodiska isärplockande av KB i Malmö. En malström av blastbeats som både flådde, styckade och mörade åhörarna på ett högst njutningfyllt sätt.

Det som alltid präglar mitt liv mest är dock den person som står mig närmast och med vilken livet alltid levs bäst. Efter sju feta år hoppas jag vi slipper de sju magra och fortsätter ha det oförskämt bra, jag älskar dig Maria.