Digital stress

Jag tog bort telefonens Facebook-app för snart en månad sedan och har inte ångrat det en sekund.

I samband med föräldraledighet och närkontakt med fenomenet upptagen förälder med smartphone på lekplats så tänkte jag att jag skulle försöka att faktiskt leka med mitt barn och vara lite mer närvarande.

Ädla skäl aside, det har rätt mycket att göra med funderingar på hur man egentligen använder sin tid dagligen också. Senaste året har jag utvecklat ett rätt tvångsmässigt beteende där jag maniskt hållit mig uppdaterad på Facebook men även besökt DN/SVD med bara några minuters mellanrum när jag har lite dötid.

Ibland dyker luren bara upp i näven med någon av dessa tidstjuvar inmatad i adressfältet, pekfingret smeker över senaste nytt med en mantelrörelse, utan att jag ens bryr mig eller förväntar mig att något ska ha hänt.

Mitt liv är inte överdrivet komplicerat men jag känner ändå att det finns otyglade impulser från okända och uttråkade sfärer som blixtrar till så fort det finns en skärm inom räckhåll. Utöver att ta bort Facebook-appen stängde jag av Safari (har dock kvar Chrome), tog bort alla mailkonton, avslutade alla min RSS-prenumerationer och tog bort de få spel jag hade på mobilen.

Effekten av detta enkla grepp har varit häpnadsväckande. Jag kollar Facebook ett fåtal gånger i veckan (hemma från datorn), fokuserar mindre på nyheter och händelser i världen som i princip aldrig påverkar eller intresserar mig och viktigast av allt, jag har lite tråkigt lite oftare på ett rätt skönt sätt.